onsdag 28 mars 2012

Reflektioner om Da Vinci-koden.

Det som diskuteras i utdraget från da Vinci-koden, är målningen Nattvarden. Man talar bland annat om att det är en kvinna med på bilden och att två bokstäver finns gömda någonstans i målningen.


                               (http://www.internetkyrkan.se/images/LeonardodaVinci-The-Last-Supper-1497.jpg-for-web-LARGE.jpg)


Nattvarden framställs som en måltid mellan Jesus, elva män och en kvinna; "Personen hade böljande rött hår, späda händer som var knäppta och en antydan till en barm. Det var utan tvivel... en kvinna." (Cederholm, Danell, 2007, sid. 117) Detta är något jag håller med om. Jag tror också att personen på Jesus högra sida är en kvinna, av samma orsaker som anges i citatet ovan. Att detta inte ifrågasatts för länge sedan kan bero på vad Teabing säger i utdraget; "... många fotografier i konstböcker togs före 1954, när detaljerna fortfarande doldes av lager av smuts och flera klumpiga restaureringar som utfördes på sjuttonhundratalet. Nu har fresken äntligen rengjorts ner till Leonardos ursprungliga färglager. "(Cederholm, Danell, 2007, sid. 117, 118)
Jag tycker att jag tydligt kan se bokstaven V i målningen, men dessvärre har jag svårare att urskilja var bokstaven M gömmer sig. Den skulle eventuellt kunna vara sammanfogat med V:t, att bokstaven V är mitten av M. Men jag är inte helt säker på detta.

Jag skulle med säkerhet vilja kunna säga att bibelns innehåll inte har blivit anpassat till kyrkans och historiens politiska ledare, men det kan jag inte. Världen är full av korruption och det har funnits i alla tider. Jag kan tänka mig att det var lättare att föra allmänheten bakom ljuset förr och anpassa texten till enskilda personers behov och önskemål. Enbart i Sverige till exempel blev ju inte hela bibeln översatt till svenska förrän på Gustav Vasas tid, på 1500-talet, och då var det långt ifrån alla som var läskunniga. Folket, inte enbart i Sverige, litade på vad prästerna läste för dem och att det de sa var sant och riktigt.

När texterna på den här tiden skulle bearbetas och omskrivas så kan jag tänka mig att det var en noga utvald grupp av människor (präster) som fick utföra detta arbete. Och jag kan föreställa mig, att om ändringar gjordes under den här tiden, så var det näst intill omöjligt för "vanliga" människor att veta detta. Om texterna har blivit manipulerade på något sätt, så var det nog en ytterst liten grupp människor som var insatta i detta. Förr i tiden, för flera hundra år sedan (kanske även i dag), så trodde människor blint på vad prästerna sa och jag tror att om någon skulle försöka gå emot korruption av detta slag så kan de ha blivit "tystade" på det ena eller det andra sättet. Men jag tror inte att allmänheten kunde påverka och ifrågasätta det som kyrkan och prästerna sa.

Anledningen till varför kyrkoledare skulle vilja mörklägga att Jesus var gift skulle kunna vara att han då inte skulle bli sedd som en lika "ren" och oskuldsfull person vilket är synsättet många har om honom, både förr och nu. Många kanske skulle tycka att han blir mer mänsklig, mer "vanlig" om han är gift och har barn. Men om det nu finns en riktig anledning till detta påstående så anser jag att det är för att kyrkoledarna själva vill ha högsta makten. Om det stämmer att Jesus var gift och hade barn, så skulle det någonstans i världen finnas någon eller några som delar blodsband med Jesus och jag antar att det då skulle betyda att dessa släktingar skulle ha större makt än vad kyrkoledarna har. "De två fick, enligt romanen, barn och på så vis lade de grunden till en kunglig ätt". (Cederholm, Danell, 2007, sid. 116)
Jag tror att det även i kyrkans värld förekommer maktkamp och girighet. Om det skulle finnas ättlingar till Jesus, så finns det nog kyrkoledare som skulle vilja mörklägga det för egen vinnings skull. Detta tror jag i sådan fall lika gärna skulle kunna ske i dag som för flera hundra år sedan.


Utdraget som jag vid flera tillfällen återkommer till i mitt inlägg finns i följande bok:
  • Cederholm Pia, Danell Anders (2007), Känslan för ord, Svenska B, Malmö: Gleerups Utbildning AB. 

måndag 19 mars 2012

Swedish National Anthem




Det här är en otroligt vacker version av vår nationalsång, spelad på nyckelharpa av Åsa Jinder. Bilderna som visas samtidigt förstärker intrycket av Sverige, de visar hur otroligt vackert vårt land är.
Jag hade tänkt lägga ut den i slutet av mitt förra inlägg, men mina tekniska kunskaper är ganska begränsade...  Därför hamnade det här för sig själv i stället!

Det här är Sverige för mig!

Efter att ha bott utomlands i många år, så har jag blivit mer medveten om vad Sverige betyder för mig. Jag vet också vad det var jag saknade när jag inte bodde här. Följande bilder representerar detta för mig!



Vad blir svenskare än Sveriges flagga? När jag inte bodde här så kunde jag känna mig väldigt sentimental när jag såg denna flagga.





Vad jag också har lärt mig att uppskatta, är att vi har fyra olika årstider. Här i Sverige kan vi märka av de olika årstderna, de flyter inte in i varandra och blir bortglömda. Nu för tiden uppskattar jag alla årstider för vad de är; var och en är underbar på sitt eget sätt!



Vi glömmer lätt vilken lyx det är för oss i Sverige som har Allemansrätten, att kunna få vistats fritt i naturen. Vår svenska granskog är otroligt vacker...




... likaså dess invånare.




En röd stuga med vita knutar, detta är ju helsvenskt! För att rama in det hela så är gräsmattan full av vitsippor.Underbart!






Det är tre högtider som ligger mig lite extra varmt om hjärtat:

En svensk midsommarstång i all sin prakt. Nu är det väl så att vädret inte alltid är så fint som på bilden här nedan, men jag tycker ändå att det är något speciellt med midsommar.




Efter en mörk höst är det extra mysigt att få plocka fram adventsbelysningen.


                                                          (http://christmastime.blogg.se/images/2010/77141060_l-99_115114337.jpg)




                                                Samma dag varje år får vi besök av Lucia!





Det finns tre olika "maträtter" som jag tycker är typiskt svenska:

Falukorv...


                                                                            (http://www.spisa.nu/produstImages/pfi_14369_3.jpg)




                                                               ... Pyttipanna...



... och naturligtvis köttbullar!
                




Något som känns svenskt för mina smaklökar är bryggkaffe. Där jag bodde blev jag ofta bjuden på pulverkaffe. Inte alls samma sak. Kanske en av världens bästa uppfinningar; kaffebryggaren...







Detta är nu slutet på min utställning om Sverige. Och detta är ju endast ett urval, det finns ju mängder med andra saker som känns typiskt svenskt, men allt får inte plats i den här utställningen. Kanske jag återkommer med fler bilder!

Välkommen åter!


måndag 27 februari 2012

Ingen himmel för döda språk.

Att det finns språk som håller på att dö ut, det vet nog de flesta av oss. Men jag tror inte att de flesta av oss förstår i vilken utsträckning den håller på att ske. Enligt UNESCO, som är FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, så är närmare hälften av världens språk utrotningshotade. När man hör detta så inser man hur många olika språk det egentligen finns här i världen, det är ju alldeles otroligt.

Men det finns även hotade språk här i Sverige; det ena känner nog de flesta av oss till och det är samiskan. Men har du hört talas om Älvdalskan? Älvdalen visste jag fanns, i norra Dalarna, men inte att de hade ett eget språk!

Älvdalskan har länge varit sedd som en dialekt, men mer och mer har den kommit att accepterars som ett eget språk. Det finns ca 3000 personer som talar detta språk, de har bevarat gamla fornnordiska språkdrag som inte längre finns i svenskan, men de har även utvecklat språkdrag som aldrig funnits i det svenska språket.
Det finns en yngre generation som talar älvdalska, men eftersom det inte finns med på något skolschema så anses det vara allvarligt hotat. Enligt Älvdalens hemsida så visar forskning att om ett språk ska kunna överleva så krävs det att språket dels finns på skolschemat, men också att annan undervisning sker på just det språket.


Men hur ser det svenska språkets framtid ut? Kommer det också att dö ut och bli utrotningshotat? Ja, det är ju svårt att veta vad som kommer att hända i framtiden, men att svenskan kommer att bli kraftigt utvattnad, det tror jag! Anledningen till detta kan man ju se redan i dagens samhälle, det används så otroligt mycket utländska uttryck, särskilt då hos yngre generationen. Det är inte helt ovanligt att svenskan blandas ganska kraftigt med engelskan.
Sen så har vi ju många som bor här i Sverige som inte har svenskan som modersmål, och jag tror att vissa uttryck kommer att komma mer och mer på även andra språk än på engelskan. Men det där nog en relativt långsam process, men att svenskan kommer att blandas med andra språk i sin utveckling, det tror jag, men jag hoppas innerligt att den inte kommer att dö ut!


Om du är intresserad av att läsa mer av det jag skrivit, så hittade jag min information på följande ställen:

fredag 10 februari 2012

Välkommen till min ny-gamla blogg!

Ja, det var ganska länge sen jag var här och skrev något, ska se om det kanske kan bli någon ändring på det!

Jag startade upp den här bloggen för snart ett år sedan när jag först började studera här på lärcentret. Tanken var då att jag skulle använda mig av den under tiden jag läste samhällskunskap, men som ni kanske ser så blev det inte många inlägg... Men nu gör jag ett nytt försök!

Jag är en 36 årig tjej, eller ja, kvinna kanske det heter i min ålder, jag glömmer att även jag blir äldre... I alla fall så började jag att läsa upp mina gymnasiebetyg för snart ett år sedan. Hittills har jag läst Sh A, Ma A, Ma B, Nk A och Eng B. Är alldeles strax färdig med Sv A och fortsätter då med Sv B och Eng C. Anledningen till att jag gör detta är för att jag skulle vilja börja läsa på universitetet till hösten; troligen blir det till förskolelärare, men ibland får jag för mig att kanske jag ska läsa till fritidspedagog. Vi får se, men nåt blir det i alla fall. Om jag kommer in vill säga.

Jag känner mig ganska främmande inför detta med bloggandet. Jag kan förstå om man vill skriva av sig lite, avreagera sig på något sätt. Men vad jag inte förstår är behovet av att andra ska kunna läsa ens tankar och funderingar. Man kan ju skriva dagbok, men det är väl för gammalmodigt nu för tiden. Fast jag inser att även jag får väl försöka hänga med i de relativt nya moderniteterna, tänk om jag kommer på att jag gillar det här med bloggandet! Vem vet, jag kanske till och med går med i Facebook!!

Ska nu läsa Svenska B i några månader. Över lag har jag tyckt att det har varit roligt att studera, man inser vad inrutad man är i sitt tankesätt och det är nyttigt att se på sake roch ting med nya ögon. Tror dock att denna kursen kommer att bli svår, skriva egna berättelser och noveller. Men vi får se. Jag tycker till en början att alla uppgifter jag ska göra verkar extremt svåra, men det brukar ju ordna sig på nåt vis. Det har det gjort hittills, så det får jag väl hoppas att det gör även i fortsättningen.

torsdag 12 maj 2011

Tryckfrihet och yttrandefrihet.

I Sverige har vi yttrandefrihet, det är vår rättighet att få säga vad vi tycker och tänker om olika saker.

Men är det egentligen ok att säga precis vad man vill? Är det acceptabelt att en del människor hånar och säger elaka saker om en annan persons sexuella läggning, religion, utseende etc ? För majoriteten av oss människor är ju detta inte ok, men vart sätter man då gränsen för vad man får och inte får säga. Går det att över huvudtaget att sätta en gräns? Vi måste ju alla kunna få uttrycka vår åsikt, men kan vi då bara göra det i fall att vår åsikt är politiskt korrekt?

Känner att jag bara har en massa frågor men inga svar. Egentligen så tycker jag ju inte att man ska få säga vad som helst till sina medmänniskor, men samtidigt så är det ju viktigt att vi som ett demokratiskt land fortfarande har kvar vår yttrande- och tryckfrihet.
Att inte alla tycker lika är ju inte så konstigt, det vore ju ett väldigt tråkigt samhälle att leva i om vi alla tyckte och tänkte precis likadant.

För många av oss är det svårt att acceptera att en del människor har, i våra ögon sett, extremt fel i sina åsikter. Det kan vara svårt att förstå varför vi inte skulle ha lika värde som människor, att det spelar roll vem vi älskar, vad vi tror på och hur vi ser ut. För för de flesta av spelar ju detta ingen som helst roll, hur vi är som människor, det är ju det som spelar roll.

måndag 25 april 2011

Ett dystert framtidsscenario.

Scenariot som som beskrivs tror jag ju redan finns på andra platser i världen, särskillt där det finns stora klyftor mellan fattiga och rika. Och det är nog inte alls omöjligt att det kan bli så här i Sverige heller. Klyftorna i samhället blir allt större, och när människor blir desperata kan de ta till nästan vilka metoder som helst för att överleva, instinkten för att skydda sig själv och sin familj tar över.

Men för att försöka undvika att detta kommer att hända behövs kunskap. Invandrare behöver integreras i samhället på ett mycket bättre sätt än vad som sker nu. Nu bor ju majoriteten av invandrare i samma bostads område.
Många svenskar skulle nog kunna få en helt annan uppfattning om de människor som kommer till Sverige som invandrare. Får man lära känna en människa och höra deras historia så blir de inte "bara" invandrare, ett generellt ord som används, utan man ser även människan. Då skulle nog många komma ifrån  "vi-dem" attityden som fortfarande existerar.

Man märker väl att den attityden finns även här i Säffle. Många som ska köpa hus här i stan vill inte köpa på ena sidan av stan just för att de tror att det ska bli problem med deras barns skolgång, att det blir för stökigt pga invandrarbarn.

Redan nu är det viktigt att se till att de invandrarfientliga partierna inte får mer makt. Men det har redan hänt. Redan  nu är många missnöjda med invandrarpolitiken som den ser ut i dag och tror att lösningen ligger hos dessa partier och det måste få ett stopp redan nu.

Det är ju inte enbart krig som gör att människor flyr från sina hemländer. Naturkatastrofer gör ju även att människor söker sig till andra länder att bo i.

Det är lätt att tänka att det inte spelar nån roll vad vi i lilla Säffle gör för att påverka detta. Men det är ju helt fel attityd, det är viktigt att vi alla tar ett personligt ansvar för vår miljö. Vad vi gör påverkar andra, och tvärtom. Vi kan alla hur lätt som helst t.e.x tänka på hur mycket och ofta vi använder bilen-är det verkligen nödvändigt att köra så ofta som vi gör? Vi kan lätt källsortera våra sopor, tänka på hur mycket elektronikprylar vi använder mm. Allt sånt här påverkar vår miljö, och då inte enbart oss själva.
 Det är ju den förstärkta växthuseffekten som gör att vårt klimat blir allt varmare och detta i sin tur gör ju att vi får allt mer extremt väder, vilket kan orsaka alla dessa naturkatastrofer som vi bara ser mer och mer av.
Om vi alla i alla fall försökte tänka mer på vår miljö, om alla insåg och brydde sig mer om vilka negativa effekter vårt handlade har på miljön, så lär sig våra barn på ett naturligt sätt att ta hand om sin miljö.
Detsamma gäller ju för hur vi behandlar andra människor, om visar våra barn att vi ger alla människor respekt, så kommer detta att komma naturligt för dem också.

Men en person kan ju inte ensam rädda världen. Alla vi människor måste hjälpas åt. Varje enskild individ kan göra en hel del, dock inte allt. Vi måste ju även förlita oss på att de personer och politiska partier vi röstar in i riksdag och regering fattar bra och sunda beslut. Det är därför viktigt att vi inte röstar in t.ex främlingsfientliga partier.

Vad vi människor måsta tänka på är att vi inte är de sista människorna här på jorden. Många av oss har barn och kanske så småningom även barnbarn, och hur vill vi att deras värld ska se ut?

 Jag vet i alla fall att jag vill att mina barn ska leva i en trygg och harmonisk värld och jag är villig att göra det jag kan för att de ska få uppleva detta.